Att det här året och sommaren kommer finnas i minnet riktigt länge är inte så konstigt. Hela världen är upp och ner. Troligtvis har vi alla fått tänka om, ändra och leva våra liv på ett annorlunda sätt. Ibland kan jag titta på en tv-serie och tycka det är konstigt hur folk kramas eller sitter på en full restaurang. Det är otroligt hur hjärnan kan ställa om.
I Madeleines bloggutmaning frågar hon idag om vilken spontan tanke man har över att det är exakt ett halvår till julafton. Jag tänkte detta:
Har ett halvår på 2020 redan gått? Det var ju nyss nyår och förväntningarna på året var höga. Inte tänkte jag att det skulle bli såhär.
Vanligtvis är detta en period att längta till semester och allt man har planerat. Ända sen förra sommaren har jag längtat tillbaka till Åland och det smultronställe vi hittade då. I år hade vi bokat tre veckor att vara där. Jag såg så mycket fram emot stugan, gräsmattan, och promenaden ner till stranden. Så blir det ju tyvärr inte i år. Vad vi kommer göra i stället är oklart just nu, men utflykter lär det bli.
På ett sätt längtar jag till julafton precis som vanligt. Julmyset är ju det jag gillar allra mest. I dag hoppas jag framför allt att världen kommer att ha återhämtat sig lite. Jag vill krama min mormor igen, och bli irriterad över att folk ska stå så nära enbart på grund av att jag gillar mitt space.
Vad säger du om ett halvår till julafton?