Jag är så kär. Jag trodde inte det var möjligt att känna så mycket bara av att titta på någon annan. Magnus må vara Kärleken i mitt liv, men lilla Harry har tagit över mitt hjärta helt. Han är nu en och en halv månad. Tiden har gått både långsamt och snabbt. Han har vuxit på både längden och bredden och mina armmuskler får verkligen jobba nu för tiden. Dagarna ser i princip ut som i förra inlägget. Det är inte så mycket som har ändrats egentligen. Kräkpapper är däremot borta (utbytt mot handduk vid måltiderna) och det är helt okej att underhålla sig själv i sin babysitter så mamma kan äta frukost och städa i köket. Och duscha även om han inte sover.
På kvällarna kan det bli längre stunder med skrik och då är Netflix räddningen för mamma. Det här hade förresten varit ett ypperligt tillfälle för Netflix att sponsra då jag bara har lovord att komma med i det här inlägget. Eller vilken streamingtjänst som helst egentligen, men jag gillar ju Netflix och de serier jag tittar på finns där. När Harry sätter igång på kvällarna är det jätteskönt att ha något att koncentrera mig på medan jag går runt och vaggar, buffar i rumpan och vyssjar så gott jag kan. Tidigare gick jag runt i ett tyst mörker (eftersom Magnus går och lägger sig långt före oss) vilket mest blev stressande och tiden kröp fram. Nu går tiden mycket snabbare innan han till slut somnar för natten. Jag hinner ju dessutom aldrig annars titta på något längre.
Just nu varvar jag förresten The Affair, Santa Clarita Diet och nya stjärnskottet The Letdown – en perfekt komediserie då den handlar om en kvinna och livet som nybliven mamma när allt inte är eller går så perfekt som man vill. Det är mycket jag kan känna igen mig i. Skönt att ha med sig när man tror att ens bebis aldrig kommer lugna sig eller somna.
Min lilla plutt.
Som förresten inte är så mycket plutt längre. Sen den 4 april har han gått upp 1010 gram och vuxit 4,5 cm. Han är nu ståtliga 57,5 cm lång och väger 5220 gram. Inte konstigt att det har känts som att han nästan hoppat över storlek 56 i kläder.