Först och främst, vilken helg! Solen har skinit och bjudit på lite värme. Det är lite av en falsk trygghet såhär sista februari, för oftast kommer det ju någon sväng med snö till i mars. Oavsett har det varit skönt med grus under skorna istället för slask och modd.
Den här veckan har varit krasslig. Det började förra helgen när jag kände att något var på gång. Och ja, på söndagen hade en förkylning med feber brutit ut. Taskig tajming kände jag eftersom jag fyllde år i måndags. Det blev ju definitivt inget firande. Magnus, som också kände sig krasslig, och jag tog istället ett varsitt covid test. Jag tog främst på grund av febern som jag inte brukar ha vid förkylning och det faktum att jag inte varit sjuk på det sättet under hela året. Skönt att veta också om det skulle vara covid-19 med tanke på att Harry går på förskolan.
Jag fick blommogram av en kompis i måndags. Så fint, och så fin bukett! Det piggade definitivt upp en sjuk födelsedag.
Men nu är jag alltså 35 år. Jag känner mig inte en dag över 25, stora skillnaden är att jag lever familjeliv med två barn varav ett är nästan en kopia av mig. Det är mycket av Harry i bilden ovan.
I tisdags, dagen efter testet, fick vi ett resultat – negativt! Vilken födelsedagspresent. Tänk så glad man blir av en vanlig förkylning. Jag har i alla fall kunnat jobba i veckan. Skönt det när man kan sitta i mjukisbyxor i sängen lite halvkrasslig och få undan saker.
Och nu, söndag och en ny vecka väntar. Det blir troligtvis en sväng till kontoret imorgon och jag hoppas kunna ta en promenad dit i solen. Det tar någon timme = lagom motionsväg. Hur har du haft det i veckan?
