Födelsedagsfirandet har börjat. Idag kom familjen över, till och med mormor! Vad jag är glad för det, att hon har fått se var och hur jag bor. Hon var aldrig till Sollentuna under mina år där så nu har hon i alla fall fått se en bostad. Lilla mormor.

Igår bakade jag tårta, vilket kändes som hela dagen men egentligen var det bara en liten del. Det blev tvätt (alltså, två maskiner på jag vet inte hur många trappuppgångar? man får boka två veckor i förtid. Det är nu ens stora garderob kommer till användning!), bära saker till källaren, städa och så till sist bakningen. Och plötsligt var det kväll. När jag var klar runt 9 hade jag nog inte suttit på hela dagen. M kom hem från att ha tittat på hockey uppe i Gävle precis när jag nuddade köksstolen.

Förmiddagen idag gick förbi i ett nafs, plötsligt skulle M hämta familjen (svårt för mormor med kollektivtrafiken) och jag hade inte torkat håret. Men allt hann bli klart och tårtan var god. Mormor hörde inte allt som vanligt men hängde med tillräckligt för att få alla att skratta.

Nu har jag slängt ihop ytterligare en tårta för att bjuda jobbet på imorgon. Fylla 30 år på en måndag. Det blir vad man gör det till – förhoppningsvis väldigt bra!

Hej hallå, för er information är det bara 4 dagar tills jag fyller 30. I helgen blir det därmed tårtbak, uppblåsning av ballonger och städning (= mer röj av det vi inte har fått undan ordentligt än, herrejesus vad sega vi varit med det).

I söndags var det alla hjärtans dag vilket passade bra i och med att jag behövde öva lite tårtbak och göra en tvåvåningstårta. Det har jag ju aldrig gjort och klart jag vill fixa en lite mer speciell tårta till födelsedagen. Sagt och gjort så klev jag upp på söndagsmorgonen i full färd med att baka tårta. Men njaee, det tog sin stund att komma igång trots allt eftersom vi kom hem vid 3 på morgonen efter lördagkvällens fest. Att vara kvar sist är väl ändå bra betyg på kvällen?

För att fortsätta. Målet var att få ihop tårtan för att se hur det funkar. Lite rosor blev det i alla fall med tanke på dagen. Godkänt betyg från mig, var ju inte alls svårt. Det ”jobbiga” är arbetet före som tar lite tid, men belöningen? mums!

On to the next one!

”Det var längesen du bloggade”.

Ja!

Veckan flyger. Vilken tur att detta inte är mitt jobb! Men vad smutt det hade varit, att bli en sån som kan försörja sig på att skriva om sina dagar. Om jag behållit mitt tempo för sisådär 10 år sen och hade det antal läsare som jag hade då så kanske.

I alla fall. En helg med firande av en kompis, en vecka med jobb, packa upp någon låda och bada skumbad, middag med fina L. Som för övrigt ska flytta från mig och stan. Buhu. Vi har hittat en fördel med det och det är att med vänner i andra städer kommer man iväg från sin egen stad när man hälsar på och får därmed lite miljöombyte. Tåg eller roadtrip, hurra!

Och idag är det en annan lördag, en annan fest att gå på. Inflyttningsfest! Dock ej vår egen. Den får bli senare, först ska jag fylla år (9 dagar kvar!) och bli gammal. Förlåt, äldre.

Det är så långt att gå till köket från soffan. En scen av Vänner hinner spelas klart innan jag ens är framme och som jag då missar. Eller missar och missar, jag hör ju och kan faktiskt vända mig om, men ni hajjar… Men jag njuter av det! Alla denna space. Just nu handlar de flesta av mina tankar på hur vi ska ha det hemma, var alla möbler ska stå. Tills dess kan vi inte packa upp allt eftersom det är saker som är beroende av en plats att stå på, typ. Härliga tankar.

I måndags tog jag en promenad i området för att bekanta mig lite, som tur var fanns solen i skyn och det var lagom kallt. En perfekt vinterdag. Jag gick genom villaområdet som finns precis bredvid där vi bor och det såg så fint ut, det ena Pippi Långstrump-huset följde det andra och låg och samsades med några arkitektritade villor. Efter ett tag kom jag fram till den sjö som var mitt mål från början och där! ska ni veta, där kommer jag nog hänga mycket i vår när isen och alla långfärdsskridskor har försvunnit och det istället blivit varmare och knopparna brustit. Även om det är en bit dit är jag glad att det finns en sjö i närheten, för om det är något jag kommer sakna med Sollentuna så är det Edsviken och alla promenad- och springrundor jag gjort där med naturen runt omkring mig.