Att äntligen få ett svar efter att man pallrar sig iväg till läkaren. Och jag som inte gillar det, sitta framför en knappt halvt intresserad person och berätta vad som är fel. Att dessutom få tvivel över att man haft den feber man har haft och behöva sitta och försvara sig är inte heller helt kul. Men ett blodprov senare så visade det sig vara nåt bakteriellt hon trodde var mycoplasma på grund av allt mitt hostande och jag gick därifrån med två sorters hostmedicin och en antibiotikakur.

En liten vinst osv.

Så nu ligger jag här ännu en helg och vilar. Hoppas på att bli frisk nu. Peppar peppar. Plöjer Netflix som bara den och dricker té*. Saknar en annan soffa och sällskap, men societeten i Gossip Girl får duga så länge.

*okej, och lite pepsi.

Suck.

Vecka 1: Halvdan förkylning. Jobbar på och hoppas något ska bryta ut.
Vecka 2: Halvdan förkylning. Bryter ut på tisdagen och jag är hemma resten av veckan.
Vecka 3: Jobbar, piggt. Lite hostigt och slem i halsen men ingen fara.
Vecka 4: Ligger med halsont natten till idag måndag och sover knappt nåt. Går till jobbet (halvsmart) men snart hem igen med världens förkylning (mycket smartare). Och där är vi nu. Täppt i näsan, täppt i öron, och täppt i munnen utan aptit. Kommer det bli tre förkylningsveckor av fyra möjliga? Gah.

Är glad att det är nu och inte om tre veckor när vi ska till USA. Om jag nu någonsin blir bättre. Känns ju inte riktigt så idag.

Hade i alla fall en trevlig helg med vänner och mys. Igår var det även 1 år sen jag och M träffades för första gången, men istället för mexikansk middag som då, blev det mexikanskt på lördagen. Får fira riktiga 1-årsdagen med bubbel på flygplatsen innan vårt äventyr. Jag riktigt längtar, i alla fall något positivt denna miserabla dag att det inte är långt kvar nu.

Nu ännu ett försök till att sova. Försök ja, inte lätt med en riktigt täppt näsa.

Ibland blir ju saker inte alltid som man har tänkt sig. Man bygger upp förväntningar, planerar, längtar, und so weiter. Sen så händer något som gör att allt det där blåser bort och kvar står man med ett tomt blad. Det hände i torsdags när det plötsligt inte skulle bli något Berlin.

Nähe, tänkte jag då och såg framför mig en tom helg utan Ampelmann, currywurst och rostig tyska.

Men när vänner innan frågat om man inte vill hänga med på kryssning men som då tidigare inte gick, var jag inte sen att be M höra om vi inte kunde ordna det ändå. Och så blev det, 22 timmar ute på Ålands hav med god mat, drinkar och sol i ögonen. Även maskoten Ville fick följa med hem i taxfree-påsen. Hurra!

Så det blev ju bra till slut. Såna där helgavbrott behövs det mer av. Tycker det gör så mycket att komma bort lite, även om det inte är långt eller länge.

Ikväll ska jag på Grönan för tredje gången på mindre än två veckor. Har inte varit där på hur länge som helst, så jag ser till att ta igen det nu, haha. Jag bara ska vinna choklad!