Precis innan jag blev så fasligt förkyld var jag och en kompis och tittade på Ellie Goulding i Globen. Denna fantastiska kvinna. Jag var och såg henne för två år sen eller något sånt när hon spelade i Fryshuset och förutom att hon var lika grym som då var showen nu så mer imponerande! Väldigt kul att se hur artister och band utvecklas.
En och en halv timmes party. Min kompis som var förkyld och febrig tänkte inte missa det för allt i världen så vi satt där båda två det ena mer krasslig än den andra, och hade det så fantastiskt bra.
Dag nummer fyra och jag tror jag aldrig kommer bli frisk. Jorå, sakta men säkert men imorse när jag vaknade kändes det i alla fall som två steg bakåt. Inatt kunde jag inte sova heller eftersom jag sover/vilar det mesta av dagarna, så lagom till kvällen är därmed sömnen slut och jag blir ”pigg”. Efter nästan två timmar av stirrande in i garderobsväggen gick jag upp och la mig i soffan och drack ett glas mjölk och tittade på youtube-klipp. Rastlösheten kickade då istället igång och jag gick och la mig igen lika snabbt. Det måste ha hjälpt lite i alla fall för nästa gång jag vaknade var jag istället sjukt trött och solen letade sig in mellan gardinerna. Ah, härliga morgon med rosslig hals och snorig näsa. En fröjd att vakna bredvid kan jag säga er.
På tal om sol kan jag inte låta bli att tjata om balkonger igen. Nu börjar solen stå så pass högt upp att hela balkongen täcks av sol på förmiddagen och påminner om att snart är värmen på väg! Första bästa lediga helg kommer jag dra med M på balkongmöbel-jakt. Jag har ju alltid önskat balkong och kommer gå bananas med inredning och plantering. M kommer väl i sin tur gå bananas på mig efter ett tag kan jag tänka mig.
Lite D-vitamin vore kanske inte helt fel för en förkyld kropp. Blir nog en liten lunchpromenad för att testa måendet.
Både januari och februari har varit vabruari på jobbet. VAB och Vård av Vuxen har avlöst varandra, och jag har undkommit alla magsjukor, influensor och halsont. Tills nu. Ni vet när det börjar smyga sig på och man känner att det är något som bara väntar på att gå bärsärkagång i din kropp. En fredag med halsont och lördagmorgon med snörvel. Där är jag nu – suck! det kommer dessutom när man minst vill det, imorgon skulle jag samla ihop ett gäng kompisar och ha en brunch här hemma och senare på kvällen konsert med Jonathan Johansson men det blir ju inget av med det nu. Fick inse faktum efter lunch när jag efter några timmars beslutsångest och hopp om att bli bättre bara kände tvärtom.
Nu har jag sovit några timmar och hänger i soffan. Mellokväll! Inte för att jag gillar någon av låtarna, men bra som bakgrundsmusik medan jag slösurfar annat och bloggar, planerar inför påsk och går igenom varenda inredningstavla på Pinterest.
Nä, inga bilder i detta inlägg. Ni vill nog verkligen inte se vare sig snoriga jag eller min soffa som är överfylld av näsdukar. Friskheten kom tillbaka!
Jag kom till 30 och så bara försvann jag! Eller? jag kanske la mig ner och lät jorden sluka mig för att jag nu peakat och det är down hill from here. Nu är jag trots allt 30. Herrejisses.
Nejrå. Det känns faktiskt inte så annorlunda såhär nästan en vecka efter. Kanske för att jag inte känner mig som 30, ser ut som 30 eller beter mig som 30. Hur man än nu ”ska” vara som 30. Hrrm.
Jag passade på att beta av både optikern och tandläkaren under min första vecka som 30-åring. Min syn är lite sämre men mina tänder mår perfekt, så jag kommer i alla fall kunna fortsätta äta fast mat ett tag till…
Slut på skämt om 30 såhär på ålderns höst..
Födelsedagen var bra, eftersom jag blev firad dagen innan hände inte så mycket. M gick upp snortidigt för att jobba och jag masade sen iväg till jobbet lagom kul som det alltid är på måndagar. På jobbet blev det tårta (bakad av mig) hurra från kollegorna och present i form av R2-D2 som äggklocka. Hurra!
Det är lördag, äntligen! och jag har inga planer, har suttit vid köksbordet ett par timmar nu och ätit frukost, spelat Disney-sånger och tittat ut på alla som inte kan parkera rätt (min nya morgonsyssla på helgerna, haha!). Jag älskar att ha utsikt!
Födelsedagsfirandet har börjat. Idag kom familjen över, till och med mormor! Vad jag är glad för det, att hon har fått se var och hur jag bor. Hon var aldrig till Sollentuna under mina år där så nu har hon i alla fall fått se en bostad. Lilla mormor.
Igår bakade jag tårta, vilket kändes som hela dagen men egentligen var det bara en liten del. Det blev tvätt (alltså, två maskiner på jag vet inte hur många trappuppgångar? man får boka två veckor i förtid. Det är nu ens stora garderob kommer till användning!), bära saker till källaren, städa och så till sist bakningen. Och plötsligt var det kväll. När jag var klar runt 9 hade jag nog inte suttit på hela dagen. M kom hem från att ha tittat på hockey uppe i Gävle precis när jag nuddade köksstolen.
Förmiddagen idag gick förbi i ett nafs, plötsligt skulle M hämta familjen (svårt för mormor med kollektivtrafiken) och jag hade inte torkat håret. Men allt hann bli klart och tårtan var god. Mormor hörde inte allt som vanligt men hängde med tillräckligt för att få alla att skratta.
Nu har jag slängt ihop ytterligare en tårta för att bjuda jobbet på imorgon. Fylla 30 år på en måndag. Det blir vad man gör det till – förhoppningsvis väldigt bra!