Hurra för den 4 oktober, dagen man kan frossa i kanelbullar på deras egen dag. Som jag längtar varje år till kanelbullens dag för att kunna byta profilbild på Facebook till den där jag har en kanelbulle på ögat. Tradition sedan 2012. Ni hör ju, sen urminnes tider.
Jag har däremot inte bakat några bullar till idag men hittade några påsar i frysen från när jag fyllde år. Dessa ska därför jobbet få äta till eftermiddagsfikat, och jag kan snart frosta av frysen. (Kanske, frysen verkar ju fylla på sig själv hela tiden med nya saker tycker jag..)
Blir det några bullar för er? Hade jag haft tid skulle jag ha bakat Roys goda kanelbullar. Det får bli till brorsans födelsedag istället.
Igår var vi på Özz Nûjen och Måns Möllers show Sveriges historia – den nakna sanningen på Cirkus här i Stockholm. En varmkorv med bröd utanför Gröna Lund och jag var sen redo för en historielektion utan dess like.
Jag hade inga förväntningar innan (upp till dagen innan hade jag trott att det bara var Özz vi skulle se..) och det blev hur bra som helst. Mycket roligare än en historielektion i åttan, skratt varvat med fakta istället för snustorra årtal och kungar. Historien om hur våra kära kämpar till vikingar blev fromma kristna var fantastiskt berättat.
”En människa utan minne är vilsen, ett samhälle utan historia upphör snart att vara ett samhälle.”
Gå se om ni har tid! De spelar inte bara i Stockholm utan kommer till bland annat Göteborg, Västerås och Gävle under hösten.
Det har stått still några dagar, men det kan vi väl gå vidare från? Ibland räcker inte energin till att tänka på ord. Jag har varit på en intensiv två dagars-kurs där jag matats med massa information, något som inte var planerat, och i mitt huvud är det då en rejäl omställning – jag behöver framförhållning, även om jag gärna säger att jag är spontan så gäller det spontanitet som är planerad (haha) och där jag har förutsättningarna redan från början. Det är mitt kontrollbehov och introverta sida som talar. Innan dess har det varit annat privat som gruvat i hjärta och hjärna.
Kursen gick i alla fall hur bra som helst förutom att jag kom tillbaka, med ett huvud full av information att processa, till en full inkorg att beta av. Jag har därför varit lätt trött den här veckan och ägnat kvällarna i soffan med att titta på Svensson, Svensson. Det är ett under att jag inte blev brevbärare så mycket som jag älskar post. Kanske lite tur ändå, annars skulle jag väl vara en riktig Gustav Svensson om en sisådär tjugo år.
Och igår vaknade jag till regn. Det gör det inte lätt att gå upp då. Men snart är det helg och vila. Och fler tv-serier. Och fler ord.
Är du sugen på att känna en bränna i benen och bål med egen kroppsvikt? Då kan du testa dagens styrkepass jag körde i morse. Har haft två vilodagar efter att jag egentligen skulle sprungit en runda igår, men ibland så kommer saker i vägen. Bättre lycka i eftermiddag helt enkelt. Med två vilodagar är det hur som helst väldigt skönt att köra lite hårdare för att känna att man är på banan.
Passet är kort men intensivt (beroende på nivå man är på och hur mycket man tar i) på ca en halvtimme med uppvärmning och nedvarvning – för den som känner sig mer vältränad kan man köra de två sista varven fyra gånger istället (eller fler eller utöka tiden per övning!). Eller göra som jag och köra ett bonuspass av något slag.
Detta är utan uppvärmning och nedvarvning/stretch.
Varv A x 4 Utfallssteg framåt och bakåt 1 min
Planka med viktöverföring (gunga fram och tillbaka i plankpositionen med hjälp av armar och ben) 30 sek
Om du som läser det här är småbarnsförälder får du nog ut mest av det här inlägget än andra. Jag tänkte nämligen skriva lite om Stadens Hjältar, en tv-serie för barn i förskoleåldern ”som förmedlar budskapet att man ska hjälpas åt, dela med sig och bry sig om varandra” enligt sin hemsida. Kanske har du redan sett den med barnen och känner till Bella Brandbil och Palle Polisbil?
Anledningen till att jag skriver om den idag är för att jag förrförra gången när jag träffade en av mina kompisar fick reda på att hon är med och skapar den. Hur häftigt är inte det? Jag har såklart vetat om vad hon jobbar med men inte alltid exakt vilka filmer och serier det är hon gjort och gör. Då var jag ju bara tvungen att ta tillfället i akt och sprida ordet så gott jag kan.
Stadens Hjältar är något som mest funnits i periferin när kollegor med barn och andra diskuterat den. Eftersom jag inte har barn själv har jag därför inte tittat eller brytt mig särskilt. (Även om jag kan vara rätt barnslig är jag ändå inte på den nivån att jag tittar på småbarnsserier). Jag förstår att budskapet de vill förmedla lockar föräldrar till att låta sina barn få titta. Det är ju exakt vad barnen behöver. Därför är jag också så glad att det går så bra för skaparna med serien och att den blivit så populär! Än så länge har jag själv inte hunnit titta på så många avsnitt, men det kommer.
Alla avsnitt går att se på deras YouTube-kanal, och de ger även ut en version på engelska, Heroes of the City. Jag och min kompis pratade massvis om hur bra vi tycker det är med Youtube och den spridning det har lett till. Framtidens TV är ändå på den digitala markanden, på YouTube och liknande tjänster. Jag kollar till exempel aldrig på ”vanlig” TV längre, vi har inte ens några kanaler installerade. Det jag vill se vill jag se nu och inte kl. 16:30 en lördag. Att de som företag valde att använda sig av YouTube var därför ett väldigt smart drag.
Om du som småbarnsförälder har missat den här serien, se då till att klicka in dig och titta med barnen! Jag tror inte du kommer ångra dig, annat än om dina barn blir helt fast och vägrar göra något annat.
