Och dagen den kom i lördags – dags för bröllopsfest! En strålande varm och solig dag. När save the date-kortet kom för ett år sen från min kompis kändes det som en evighet. Det är inte ofta man vet vad man ska göra ett år framåt i tiden. Sen mars i år har tiden däremot gått väldigt fort. Att bli inblandad i festplaneringen har verkligen varit jättekul – att just få göra något för brudparet.

Jag, M, en kompis, C, och hennes kille var på plats tidigt i lördags för att fixa de sista detaljerna. Vi hämtade tårtor, satte upp frågor till tipspromenad, fixade i ordning bubbel, hissade flagga och inväntade de första gästerna. Vi var lite rädda för tidsschemat när den hyrda festbussen med gäster satt fast i köer på grund av en olycka, men allt löste sig till slut och alla kom fram till sist. Även brudparet som möttes av tutor och såpbubblor (dubbelt upp på grund av förseningen). Mingel, skål för brudparet och tipspromenad hann vi sen med ute i en grönskande berså innan det var dags för middagen att börja.

Det var här jag började bli nervös eftersom jag skulle hålla tal. Jag har aldrig gillat att prata inför folk, men klart jag ville säga något till en av mina äldsta vänner. Och det gick bra, som det ändå brukar göra. Mer känslosamt än nervöst blev det när jag började talet och såg hur min vän log. Då darrade det lite på rösten.

Bröllopstårtan bestod av en riktigt mumsig blåbärprinsesstårta. Krämig och fluffig och helt perfekt.

Efter lek och rättning av tipspromenaden jag och C höll i och ett vinnande lag blivit korat var det dags för party! Brudparet bjöd på lite bröllopsbugg i takt med discoljuset och någon sommardänga. Dansen fortsatte sen varvat med mingel innan festen var slut och festbussen hämtade gästerna. Jag var så glad att vi hade åkt bil och kunde åka raka vägen hem.

Vi kom hem strax efter halv två och jag ville föreviga dagen med en selfie. Eftersom jag höll i en hel del trådar under kvällen blev det inte mycket till fotograferande. Det spelar dock ingen roll. Foton eller ej, det var en dag jag kommer minnas väldigt länge och är tacksam att få ha varit med om.