Allmänt

Dådet på Drottninggatan

Inga kommentarer

Klockan var 15.02 när jag sms:ade M om att jag strax skulle åka hem. Samma minut får jag svar att han snart skulle bli hämtad av sin kompis och åka hem till honom för middag. Jag gick ut från mitt rum för att säga något till grannen när notiserna redan börjat komma. Bil som åker runt och mejar ner folk. Den där stunden innan man riktigt vet vad som hänt. Text som bara flyter omkring. Alla går runt med telefoner i händerna och försöker få reda på något. Det är ju precis uppför gatan från oss.

Klockan 15.05 skriver jag att lastbil kört in i folk på Drottninggatan. Folk säger att man inte ska gå ut, så jag väntar en stund med att packa ihop. Jag som tänkte gå hem, säger några, jag själv inkluderad. Jag tänker på hur jag nu ska hinna fixa allt innan min kompis kommer förbi på middag. Jag som någon timme innan precis bokat biobiljetter åt oss. Tankar man i efterhand fattar att hjärnan vill skydda en med.

Blandad information följer. Någon ligger utanför oss, påkörd. M säger att jag ska ta mig hem och i det läget har vi redan sett hur vakterna inte släpper ut folk ur byggnaden. En stund senare hör vi vår säkerhetschef i högtalarsystemet som meddelar att de med tanke på det rådande läget har låst dörrarna. Även om jag och mina kollegor befinner oss precis vid platsen det hände befinner vi nog oss på det säkraste stället med tanke på var vi jobbar. Uppmärksamheten riktas nu mot nära och kära och försöka meddela läget och lokalisera var alla befinner sig. Telefonnätet är redan belastat och många kommer inte fram. I fikarummet sitter några och följer en livesändning medan arbete påbörjas med att ta reda på var alla medarbetare befinner sig.

Tiden går. Tre döda, flera skadade. Alla dessa om. Upprörda känslor och konstant kontakt med omvärlden. Mackor kommer upp från vår restaurang. Läser om hur människor öppnar sina hem och hjärtan via #openstockholm. En förhoppning om att snart få åka hem. Men det dröjer. Fem timmar efter allt hände, strax innan åtta, kommer SMS om att vi kan gå. Men hur när allt står stilla? Några av oss börjar gå tillsammans genom den stilla kvällen i kyliga luften. Det är skönt att få gå och prata av sig.

På söder skiljs vi åt och säger att vi ses på måndag. Jag promenerar vidare, till M och hans kompisar. Får mat och värme. Väl hemma kan jag krypa ner i sängen och få sova. Kroppen tung men samtidigt tom. Tänker att jag och de jag känner i alla fall kom hem ikväll, till skillnad mot andra. Tankarna går till deras nära och kära. ♥

stockholm

Continue Reading

Resor

Niagarafallen

Inga kommentarer

Det där med downtime på semestern. Det fanns i alla fall inte den här gången. Igår kom vi hem igen efter att ha spenderat de sista dagarna på USAs östkust. Efter Niagarafallen i Buffalo blev det Pittsburgh och Boston i rasande fart med ett par avslutande dagar i New York.

Jag har alltid tänkt på Niagarafallen som ett enda fall. Har liksom inte behövt tänka mer på vad det egentligen är än att det är miljontals liter vatten som flödar förbi när man väl står där. De består i alla fall av tre olika fall, varav Hästskofallen är de största, och ses enligt många bäst från den kanadensiska sidan. För det är ju en flod som separerar Kanada och USA och tvillingstäderna Niagara Falls.

Man känner sig rätt liten när man står bredvid och hör vattnet dåna. För mig kom sen tvångstankarna. Tänk om man skulle klättra över staketet för att komma lite närmare bara för att trilla i och inse att man kommer följa med strömmen rakt ner utan att kunna göra något? Huu.

Staden i övrigt var rätt öde. Inte konstigt när det är lågsäsong. Vi tog in på ett mysigt inn, Red Coach Inn, när vi var där och fick resans bästa rum. Sänghimmel, brasa och jacuzzi. Ett ställe att spana in om ni planerar att åka dit någon gång. Jag hade definitivt kunnat stanna där längre.

Ibland är däremot förväntningarna lite för höga. Min tid i jacuzzi var kanske 10 min innan det blev för varmt och tråkigt. Det där med att koppla av i badet är något jag bara njuter av i tanken innan. Mitt under lässtunden sen framför brasan kom törsten och en jakt efter vatten då brasan gjorde rummet varmt och torrt. Rätt tur att vi inte var där på sommaren ändå. Annars var det ett jättehärligt dygn innan nästa delsträcka på resan.

/ / / /

Niagara Falls. What a view! Impressive falls, and somewhat scary when you think about what would happen if you fall in. Quaint little town and super cozy little inn, Red Coach, that we stayed at.

Continue Reading

Resor

Rock and Roll Hall of Fame

Inga kommentarer

Resan fortsätter. Tre stater på en dag. Illinois, Michigan och Ohio. Och så igen. Ohio, Pennsylvania och New York. Totalt fem stater på två dagar. Inte illa, även om vi susat igenom dem rätt så fort. Landsvägarna genom Ohio var kantad av små vingårdar. Varje skylt om attraktioner i närheten nämnde minst två. Aldrig hade jag gissat att Ohio var en stat med druvor. 

När vi vaknade i Ohio i måndags morse, styrde vi kosan mot Rock and Roll Hall of Fame i Cleveland. Sjukt kul att gå runt och botanisera i rockens historia. Från den allra tidigaste till dagens mer popinfluerade musik. 



Vi åkte sen vidare mot Buffalo där vi checkade in på Lafayette, ett snyggt hotell med fina detaljer. Eftersom vi inte visste vad vi skulle göra när vi kom dit gick vi på hockey. Lite roligare match än sist i alla fall, Buffalo – Florida. 

Igår var det dags att äntligen se Niagarafallen! De och stället vi bor på är värda eget inlägg senare.

Continue Reading

Resor

Äntligen på östkusten

Inga kommentarer

Man får vad man betalar för, brukar det ju heta. I det här fallet gäller det SAS som kompenserar rätt bra när man som vi missade vårt anslutande flyg till Detroit när det första var försenat, som jag skrev i förra inlägget. Vi kom i alla fall äntligen till Chicago sent i lördags och fick en natt på ett fancy hotell, frukost och middag. Plus boardingkort i handen till första morgonflighten till Detroit. Smidigt som bara den. Älska SAS ♥

Det gjorde därför inte så mycket att vi kom senare till Detroit än planerat. När vi landade åkte vi raka vägen till Joe Louis Arena för att heja på Kronwall och Zäta i Detroit Red Wings. NHL-hockey. Som vanligt i USA. 

Efter att ha lämnat matchen innan alla andra för att slippa köa ut ur garaget åkte vi till The Henry Ford museum. Stort och väldigt intressant med mycket historia, det var därför inte bara bilar vi tittade på (Henry Ford är grundare av bilmärket Ford). Vi läste om segregation och jämställdhet, och satt i den buss Rosa Parks en gång stod upp för sig själv och andra. 

Häftigt att vara med om.

Det var sen dags att lämna Detroit för att börja köra söderut mot Cleveland. Vi stannade till lite utanför för att övernatta och få i oss lite middag. Vi hamnade på en lokal italienare med väldigt god mat. Alltid kul att hamna på ställen där lokalborna hänger. Efter bara drygt fyra timmar sömn natten innan var det sen skönt att få krypa ner tidigt i sängen och få sova ut innan nästa destination idag – Rock and Roll Hall of Fame. Mer om det imorgon! (Om vi har något fungerande wi-fi). 

Continue Reading

Resor

Om vi bara kommer iväg

Inga kommentarer

Det var fredag igår och jag lämnade jobbet utan att riktigt känna att det var dags för semester. Kändes mest som att det var dags för en vanlig helg. Tror det beror på att vi har en eftermiddagsflight. Vid våra senaste långresor har vi sovit på Arlanda kvällen innan och tagit ett morgonflyg. 

Idag hann vi istället äta lunch hos Ms föräldrar. Däremot fick vi informationen att planet var försenat med nästan två timmar när vi precis skulle åka. Så nu sitter vi här på Arlanda och väntar. Vi kommer troligtvis missa vårt flyg i Chicago vilket innebär övernattning där och så får vi se vad som händer sen. Tradigt men inget att göra åt. 

Planen den här resan är i alla fall  att bila runt på USAs östkust. Vi kommer att hänga i Detroit på söndag och se hockey. Efter det åker vi vidare ner mot Cleveland och upp till Buffalo och gör lite stopp på vägen för att se saker. Sen bilar vi ner till Pittsburgh och ser mer hockey innan vi flyger till Boston och bilar ner till New York. Där är vi ett par dagar innan vi åker hem igen. En intensiv men kul vecka väntar, som vi gillar!

Continue Reading