Hur vet jag om jag är introvert?

Den kanske första frågan man ställer sig om man funderar över introversion är Hur vet jag om jag är introvert? Räcker det med att jag är tyst eller har få vänner? Ett kort svar är nej. Det finns nog lika många självtest man kan göra på Internet som svar på den frågan. Precis som att det finns introverta som kan prata lika mycket som någon annan eller faktiskt gillar att gå på olika sociala sammanhang. Detta för att vi alla är olika som introverta. Det enda som är säkert gemensamt är hur vi får vår energi. Punkt.

Det är därför dags att bena i frågan Hur vet jag om jag är introvert?

Introvert som term är något som kommit att slå igenom på senare år, och då som något konstigt och udda. Det var (är) inget önskat personlighetsdrag hos till exempel företag när de ska anställa folk. Att vara introvert var (och anses fortfarande) lika med ensamvarg, asocial, den där typen i hörnet som inte pratade med någon. Det är väl inte konstigt att många därför drar sig för att använda termen på sig själv. Som jag skrivit om tidigare är det här såklart långt från sanningen, även om man kan ha dessa drag bland många andra extroverta drag. Det är däremot inget lika med-tecken för att vara introvert.

Det tog lång tid för mig. Jag var blyg som liten och trodde därför länge att det var därför jag gärna kom först till fester eller andra samlingar. På senare tid insåg jag att det var för att jag annars skulle få en sån overload av folk och intryck på en gång att min energi direkt skulle störtdyka och jag bara ville därifrån.

Så hur är det för dig? Funderar du fortfarande? Kanske kan några av tecknen nedan hjälpa dig:

Gillar du din egentid?

Ett av de mest säkra tecknen på att du är mer av en introvert person är att du gärna skippar den där festen för att hänga hemma. Särskilt efter en lång vecka på jobbet och du behöver ladda batterierna. Att just ladda batterierna händer i sällskap av dig själv, inte på en fest runt massa folk. Det finns inget bättre än soffhäng och Netflix eller en bok.

Att prata i telefon

Varenda samtal är som att en telefonförsäljare ringer. Det är taggarna utåt oavsett vem det är på andra sidan. Det finns många teorier om varför, men för mig handlar det om att jag inte bara kan avbryta det jag gör för att fokusera på något annat. Och definitivt inte när jag inte vet vad det handlar om. SMS eller mail är så mycket bättre för att jag då får tänka ut ett svar än att behöva säga något på studs. Det hänger ihop med med nedan…

Tänker efter innan du pratar

Känns det som att du ibland har svårt att få ur dig något vettigt när du får en fråga? Att hjärnan inte kan vara spontan? Så är det jämt för mig. Det är svårt att vara spontan när jag behöver formulera det jag vill säga i hjärnan innan jag pratar. Ofta leder det därför till något ordbajsande som är obegripligt för att jag vet att den andra personen vill ha ett svar snabbt. Men jag kan inte prata bara för att prata. Vi introverta behöver helt enkelt mer tid att tänka.

Du har få men nära vänner

Bara att planera in en kompisdejt till nästa vecka känns för mycket och som om du behöver några dagar hemma efter det. Hur skulle du då orka med 511 vänner att hålla kontakten med? Nej, några nära vänskaper räcker gott och väl.

Att tala är silver, att tiga är guld

Klockrent citat för en introvert. Känner du att du gärna inte pratar i onödan? Eller är den som räckte upp handen först i skolan? Skulle inte tro det. Vi suger på karamellen, och säger hellre något efter ett möte. Kanske. Om vi verkligen tycker det ger något. Att vi vet ett svar innebär inte att vi måste visa det. Vi är nöjda utan att få den uppmärksamheten det innebär.

En sista sak. Alla dessa tecken behöver inte stämma in på dig. Det är viktigt. Som jag sa i början, vi är alla olika men förenas av sättet vi laddar energi på. Vi behöver dessutom inte vara fullt introverta, se det som en skala där du kanske ibland är mer extrovert. Men det får vi ta i ett annat inlägg.

Continue Reading

Gravid: vecka 24

Det är torsdag och ny gravidvecka! Vecka 24. Och dessutom ny månad, nu kommer julen med stormsteg vilket jag är lycklig över. Planer, planer, planer. I år vill jag verkligen ha julshoppingen färdig i god tid för att bara kunna njuta. Sista julen utan barn. Helt knäppt.

I alla fall, idag går vi alltså in i vecka 24. Tydligen kommer bebisen nu börja lägga på sig rejält, får se om jag blir extra hungrig om dagarna. Det puffas för fullt, mest när jag varit stilla ett tag. Det är rätt mysigt på jobbet att plötsligt känna honom där inifrån. Sen är det mest på kvällarna som det gymnastiseras, särskilt när jag går och lägger mig.

Förra veckan skrev jag ju om mående och att det kanske var dags för mig nu att få äta upp mina ord, och.. jaa, det är en del huvudvärk och härom dagen kom halsbrännan som ett brev på posten. Men det är ju sånt man överlever, känner jag. Magnus frågade mig faktiskt igår hur det känns att vara gravid. Det känns inte så mycket, svarade jag, och menade på att det varit rätt fritt från större krämpor hittills. Han höll med och sa att det enda han får höra är hur jobbiga folks gravida flickvänner är medan han kan säga att nä, det har inte direkt märkt av (man är väl bäst, haha). Jag är däremot oerhört förvånad att mitt humör varit på en sån jämn nivå. Peppar, peppar, det är ju ett tag kvar och mycket kan hända.

gymkompis

Annars ligger fokus på hälsan. Jag försöker röra på mig så mycket jag kan och har som mål att vara på gymmet minst tre gånger i veckan. Helst vill jag få in två styrkepass och så mycket flås som det går i övrigt. Eftersom jag inte springer längre blir det promenader på löpband med något bra på Netflix, och när vädret tillåter promenader i skogen (vilket för övrigt var längesen då det regnat så mycket). Jag hoppas det gör att kroppen fortsätter må bra och kommer orka länge.

Continue Reading

Lördag: regn & bullet journal

Lördag och helg! Ute regnar hösten så det är full kur-mode inomhus just nu med ljus och varm kofta. Och grannar som borrar. Mmm. Klev upp imorse strax efter åtta, gick ner för att köpa frukost och nu är klockan plötsligt efter 11. Utan att ha gjort något. Gissar på att den här helgen kommer susa förbi likt alla andra.

Idag har vi stora planer på att ta oss till Mall of Scandinavia för bio och middag. Carro och Mattias kommer till stan så det blir en eftermiddag att umgås. Undrar när dagen kommer igen då jag får ork att göra något efter 8 på kvällen. Förvånar mig inte om jag somnar i biostolen.

Nu ska jag pinteresta bullet journal-inspiration. Har precis börjat och det är riktigt kul pyssel för mig som älskar att skriva egna listor och anteckningar. Än så länge är det rätt tomt. Det är däremot dags att börja skriva på ett jul-kapitel (såhär med regnet utanför).

Continue Reading

Gravid vecka 23

Torsdagar innebär att jag går in en ny vecka. Det är dags att välkomna vecka 23, vilket innebär att jag varit gravid 22 hela veckor (mamma, det innebär att jag fortfarande är i sjätte graviditetsmånaden). Just nu är bebisen nästan lika lång som en linjal på 30 cm. Det känns helt otroligt. Hur finns det plats?

Jag har ju tidigare skrivit att jag varit rätt förskonad vad gäller mitt mående. Det har inte funnits så många besvär efter sommaren när mitt illamående upphörde. Därför har jag tänkt att min beskärda del kommer, och nu när jag gått lite mer än halvvägs kanske det är på väg. Jag är trött igen. Igår la jag mig vid 19 när Magnus la sig. Kunde knappt sitta vaken i soffan. Magen är inte helt krångelfri. Toalettbesöken om natten är någon mer än tidigare. Inatt sov jag dessutom extra dåligt för att jag hela tiden hade drömmar att jag var törstig och konstant drack vatten. Efter varje dröm vaknade jag och var tvungen att gå upp och dricka ett glas vatten. Det blev med andra ord inte så mycket sömn. Skönt att det är helg imorgon.

Något roligt däremot är att jag börjat känna lite starkare sparkar. Eller puffar som det mer känns som. Särskilt när jag lägger mig på kvällarna och trycker lite på magen. Det är häftigt, som om h a n säger hej. Andra tider känner jag mer dova puffar som om en bubbla spricker.

125 dagar kvar känns som ingenting?!

Continue Reading

Låt oss prata om barnvagnen i rummet

Det börjar bli allt mer verkligt, det här med graviditeten. I början var det så långt, långt borta, mest för att allt var som vanligt. Särskilt innan första ultraljudet var det mest tankar som ”är det verkligen något där inne?”. Det enda som talade för det var ju två streck på en sticka och en veckoindikator. Och senare lite illamående och ganska mycket trötthet. Magen började växa för några veckor sen och gav det hela en ny dimension. Sen kom lite puffande där inifrån som för att säga hej, jag är faktiskt här.

Saker hände som märktes.

Förra helgen hämtade vi en spjälsäng från ett par kompisar till Magnus. Idag hämtade vi hem en barnvagn från dem. Tanken var att köpa en ny, då jag inte ville köpa en från Blocket eller liknade då man aldrig vet man vad egentligen får, men så var det dags för dem att göra sig av med sin och eftersom allt var inkluderat var det inget snack om saken. Nu kan vi lägga resten av pengarna på annat istället. Vi satte i Isofix-fästet i bilen på plats och tror det slog oss båda att nu är det på riktigt. Vår bil är plötsligt rustad för en bebis. Det är ett helt nytt liv det här.

barnvagn brio smile
Brio Smile

Och nu har vi en barnvagn ståendes i vardagsrummet. Hur galet? Det är snart dags att göra en checklista över allt annat som vi behöver köpa. Och en att göra-lista för att fixa och vara förberedda. Jag tyckte barnvagnsdjungeln var djup, men att botanisera i övriga djungeln bland alla textilier, saker att ha och hur man t ex. ska bädda i vagnen är inte mindre den. Vad ger man sig in i egentligen? :)

/ / / /
We got ourselves a stroller. Things are getting real. This is definitely a new life we’re entering.

Continue Reading