Det är kvällen före Lucia och då åker julgranen upp, med pynt och allt. Det är en tradition vi haft i min familj sen jag var liten. Att granen ska ha barrat klart innan julafton har inte varit något problem då jag är uppväxt med plastgran på grund av allergier. För mig känns det vid Lucia och granen är uppe som att julen verkligen är här. Många är morgnarna jag har vaknat på luciamorgon, tänt granbelysningen och ätit lussekatt till frukost samtidigt som det varit ett luciatåg på tv. Hur mysigt som helst i vintermörkret.
På senare år har lussekatten bytts ut mot varm choklad med polkagriskäpp i eller en tepåse med pepparmynta. Det är nåt jag rekommenderar, så gott!
När jag flyttade hemifrån behöll jag traditionen med julgran till Lucia. Jag vet att många inte tar in gran eller klär den förrän dagen innan julafton, men för mig skulle det vara otänkbart. Det är ju innan julen jag vill njuta av granen. Sen är ju allt över. Så när Magnus och jag flyttade ihop fick han leva med det.
Om ni har julgran, hur gör ni? Julgran långt innan eller dagen före julafton?
Hittills har vi inte skapat några gemensamma traditioner. Jag tänker att det nog kommer med Rex. Då blir sånt lite viktigare. Om ett år är det definitivt annat fokus här hemma.
Det här blev minst sagt en helg som inte blev vad den skulle bli. Jag hade bilden av en mysig andra adventshelg där jag skulle städa, göra julkort, hänga med Lisa och Camilla, skriva och kanske även baka. Av mina punkter att göra blev det häng med Lisa och Camilla. Inte så bara, visserligen! Det blev shopping, massa prat, skratt och fika i Mall of Scandinavia. Jättehärligt och mysigt i och med att Lisa sällan är i stan. Men jag ska nu berätta om hur vi har hängt med en liten Zlatan i helgen.
Samtidigt som vi hängde i MoS pågick en kattsituation hemma. Det hela började igår morse när vi skulle ner till källaren. För att ta oss dit behöver vi gå över vår stängda innegård, och där tryckte en jamande katt som helt enkelt inte såg ut att höra hemma hos oss. När jag kom hem senare på eftermiddagen efter att ha varit i MoS var den fortfarande ute och jamade. Den verkade heller inte veta var den var någonstans. Vår slutsats var därför att den inte bodde någonstans på gården.
Så vi tog in honom över natten. Det skar i hjärtat av bara tanken att han skulle sitta ute i kylan. Vi ville heller inte bara släppa ut honom på gatan eftersom vi inte visste var han kom ifrån. Vi satte upp lappar i våra trappuppgångar (om nu ägaren fanns i något av gårdshusen) och imorse satte vi en på vårt Coop efter att ingen från våra trappuppgångar hört av sig.
Vad gör vi? funderade vi på sen igår kväll. Vi beslutade oss i morse för att börja med att ringa ett djursjukhus för att se om de hade möjlighet att kolla eventuell id-märkning. Vi var jättevälkomna, så vi körde dit och tack vare att han var chippad kunde de efter ett tag få fram ägaruppgifter. Det var där det uppdagades att han hette Zlatan. Så vi åkte förbi ägarna efter att ha ringt dem och de var såklart glada att han var hemma igen. De bodde i vårt område men en rejäl bit bort så de undrade hur han tagit sig ända bort till oss. Han har ju dessutom uppenbarligen blivit insläppt i något trapphus hos oss och sen utsläppt på gården. Hade vi inte gjort nåt hade han kanske fortfarande suttit där ute och jamat.
Huvudpersonen denna helg.
Tror det här blev årets goda gärning som vi har gjort. Känns bra i hjärtat att han kunde komma hem så fort. Världens finaste katt var det också som betedde sig exemplariskt hos två främlingar. Ska erkänna att när det visade sig att han var chippad var det en liiten besvikelse som satte sig i hjärtat. Tänk så fäst man kan bli på så kort tid!
Slutet gott allting gott.
(Ursäkta clickbait. Kunde inte låta bli då denne Zlatan tidigare blivit publicerad i media med en liknande titel fast helt annan historia när han var mindre).
Ni vet vad det är för dag. Idag går vi in i vecka 29. Det är ingen vanligt dag ska ni veta! Det är nu magen går in i den tredje och sista trimestern. Ni hör ju att det är upptakten. 70,4% av graviditeten har passerat. 83 dagar kvar.
Sista akten har börjat, och jag kan väl tycka att graviditeten har följt den dramaturgiska modellen rätt så bra. Inledningen med att få veta om graviditeten. Förväntningar för resan framåt. I den andra akten, eller trimestern, utvecklas historien genom att berätta om vad som pågår. Den fördjupas och växer sig större i och med att det nu känns mer verkligt. Något händer som gör att historien tar en vändning. Som min oro över fosterrörelserna. Och nu till sist väntar klimaxet. Den stora finalen, med det slutliga avgörandet. Det som byggts upp genom akterna. Förlossningen är runt hörnet.
När strumpbyxorna är lite för tunna upptill. Tur jag inte råkar gå ut så.
Så hur känns det nu när vecka 29 börjar? Magen är nu tillräckligt stor för att gravidstrumpbyxor inte ska hasa ner. Så många gånger som jag gått med så mycket häng och diskret fått försöka dra upp dem. Att jag inte bara använde vanliga när jag märkte att det inte funkade. Jag sover sämre av allt vändande i sängen, jag vaknar såklart hela tiden eftersom magen är i vägen. Blir en del stånkande. Jag är konstant kissnödig och törstig. Inte en så rolig kombo, men vad ska man göra. Det är vatten och Ramlösa citron som gäller. Har aldrig tyckt vatten varit så gott som nu. I tisdags vaccinerade jag mig inför den årliga influensan. Jag som är spruträdd och aldrig annars vaccinerar mig såg det såklart som självklart.
Det har gått så fort. Jag har inte ens hunnit skriva om allt jag tänkt. Till helgen blir det ett inlägg om alla ”första gången” under graviditeten. Jag har heller inte läst någon graviditetsbok. När ska jag hinna lära mig allt?
Här kommer ett inlägg om min bullet journal. Jag är imponerad över att jag ändå lyckats hålla uppe intresset sen jag började för ett par månader sen. Tror det är det där att man gör lite som man vill, och hur mycket eller lite, så länge man själv är nöjd. I våras köpte jag en annan populär dyr kalender och tänkte att jag skulle hålla på med klistermärken och grejer men det blev pannkaka då det blev alldeles för mycket. Tog för lång tid. Och den var stor och klumpig. Jag tröttnade därför på en gång.
Jag kan inte rita eller skriva snyggt som ”alla andra” som sysslar med bullet journaling (så avis på alla youtubemänniskor) men det gör inget för mig. Jag pysslar på ändå. Nu är jag relativt klar med mitt julkapitel som vi ska titta närmare på idag.
Först ett veckoupplägg. Troligtvis även det jag hittills är mest nöjd med sen jag började. Försökte få det lite julinspirerat. Blir nog mer detaljer ritade i veckorna ju närmare julen vi kommer.
Hittade denna idé via Pinterest, som också fick äran att inleda mitt julkapitel. Klart jag var tvungen att ha en nedräkning! För varje dag som går ”tänder” jag en lampa. Tänk att det bara är 19 dagar kvar.
Lite saker att göra inför jul. Det är ju bara att börja sätta igång. Har inte ens tänkt ut alla klappar än. Och när ska jag få tiden att göra julkorten? Kanske hinner jag förbi Panduro imorgon. Skriver ni julkort?
Här har vi då julklappslistan som ekar tomt än så länge. Rätt så i alla fall. Lite roligt att brorsan redan fått en punkt, han är definitivt svårast att handla till. Vad får era bröder i julklapp? Är ni färdiga med alla inköp i övrigt?
/ / / / The christmas chapter in my bullet journal. I’m new at bullet journaling, and so far impressed I’ve managed to keep it going for two months. It’s easy when you don’t need much to do it.
Måndag och mys i stugan. Det här är precis som jag föreställer det när jag tänker på hur jag vill ha det en härlig kväll framför datorn. Tända ljus gör mycket för stämningen. Det saknas bara någon clementin och kopp te. Första advent har kommit och nu är det jul! Bocken och lite annat pynt kom fram igår när vi kom hem. Jag letade efter adventsljusstaken hela kvällen, och ärligt talat gör jag det fortfarande… tror den hamnade på efterkälken i nedpackningen av julen förra året och därför kan vara kvar i källaren. Det blev alltså inget första adventsljus tänt igår. Men bättre sent än aldrig, när det nu blir. Förhoppningsvis innan andra advent..
Helgen spenderades som ni såg i förra inlägget i Falun. Första advent började med en riktig lyxfrukost innan vi tog oss ut på en vintrig promenad. Här i Stockholm lär det ju inte bli en vit jul, och därför såg jag till att njuta ordentligt av den knarrande snön. Det är så vackert när snön täcker precis allt. Ett riktigt vinterland. Solen sken och jag ville inte åka hem. Det blev allt deppigare på bilfärden hem ju mer vintern och snön försvann och byttes ut mot det gröna igen. Blir vinterabstinensen alltför stor får vi väl ta bilen upp igen.
Väl hemma avrundade vi helgen genom att titta på julkalendern som vi inte hunnit se något av. Helt ok än så länge! Väldigt mycket som går att känna igen från sci-fivärlden, som Star Wars och Stargate. Några av mina favoriter. Ser fram emot när de kommer in mer i handlingen.
