Den kanske första frågan man ställer sig om man funderar över introversion är Hur vet jag om jag är introvert? Räcker det med att jag är tyst eller har få vänner? Ett kort svar är nej. Det finns nog lika många självtest man kan göra på Internet som svar på den frågan. Precis som att det finns introverta som kan prata lika mycket som någon annan eller faktiskt gillar att gå på olika sociala sammanhang. Detta för att vi alla är olika som introverta. Det enda som är säkert gemensamt är hur vi får vår energi. Punkt.

Det är därför dags att bena i frågan Hur vet jag om jag är introvert?

Introvert som term är något som kommit att slå igenom på senare år, och då som något konstigt och udda. Det var (är) inget önskat personlighetsdrag hos till exempel företag när de ska anställa folk. Att vara introvert var (och anses fortfarande) lika med ensamvarg, asocial, den där typen i hörnet som inte pratade med någon. Det är väl inte konstigt att många därför drar sig för att använda termen på sig själv. Som jag skrivit om tidigare är det här såklart långt från sanningen, även om man kan ha dessa drag bland många andra extroverta drag. Det är däremot inget lika med-tecken för att vara introvert.

Det tog lång tid för mig. Jag var blyg som liten och trodde därför länge att det var därför jag gärna kom först till fester eller andra samlingar. På senare tid insåg jag att det var för att jag annars skulle få en sån overload av folk och intryck på en gång att min energi direkt skulle störtdyka och jag bara ville därifrån.

Så hur är det för dig? Funderar du fortfarande? Kanske kan några av tecknen nedan hjälpa dig:

Gillar du din egentid?

Ett av de mest säkra tecknen på att du är mer av en introvert person är att du gärna skippar den där festen för att hänga hemma. Särskilt efter en lång vecka på jobbet och du behöver ladda batterierna. Att just ladda batterierna händer i sällskap av dig själv, inte på en fest runt massa folk. Det finns inget bättre än soffhäng och Netflix eller en bok.

Att prata i telefon

Varenda samtal är som att en telefonförsäljare ringer. Det är taggarna utåt oavsett vem det är på andra sidan. Det finns många teorier om varför, men för mig handlar det om att jag inte bara kan avbryta det jag gör för att fokusera på något annat. Och definitivt inte när jag inte vet vad det handlar om. SMS eller mail är så mycket bättre för att jag då får tänka ut ett svar än att behöva säga något på studs. Det hänger ihop med med nedan…

Tänker efter innan du pratar

Känns det som att du ibland har svårt att få ur dig något vettigt när du får en fråga? Att hjärnan inte kan vara spontan? Så är det jämt för mig. Det är svårt att vara spontan när jag behöver formulera det jag vill säga i hjärnan innan jag pratar. Ofta leder det därför till något ordbajsande som är obegripligt för att jag vet att den andra personen vill ha ett svar snabbt. Men jag kan inte prata bara för att prata. Vi introverta behöver helt enkelt mer tid att tänka.

Du har få men nära vänner

Bara att planera in en kompisdejt till nästa vecka känns för mycket och som om du behöver några dagar hemma efter det. Hur skulle du då orka med 511 vänner att hålla kontakten med? Nej, några nära vänskaper räcker gott och väl.

Att tala är silver, att tiga är guld

Klockrent citat för en introvert. Känner du att du gärna inte pratar i onödan? Eller är den som räckte upp handen först i skolan? Skulle inte tro det. Vi suger på karamellen, och säger hellre något efter ett möte. Kanske. Om vi verkligen tycker det ger något. Att vi vet ett svar innebär inte att vi måste visa det. Vi är nöjda utan att få den uppmärksamheten det innebär.

En sista sak. Alla dessa tecken behöver inte stämma in på dig. Det är viktigt. Som jag sa i början, vi är alla olika men förenas av sättet vi laddar energi på. Vi behöver dessutom inte vara fullt introverta, se det som en skala där du kanske ibland är mer extrovert. Men det får vi ta i ett annat inlägg.