Ni vet vad det är för dag. Idag går vi in i vecka 29. Det är ingen vanligt dag ska ni veta! Det är nu magen går in i den tredje och sista trimestern. Ni hör ju att det är upptakten. 70,4% av graviditeten har passerat. 83 dagar kvar.

Sista akten har börjat, och jag kan väl tycka att graviditeten har följt den dramaturgiska modellen rätt så bra. Inledningen med att få veta om graviditeten. Förväntningar för resan framåt. I den andra akten, eller trimestern, utvecklas historien genom att berätta om vad som pågår. Den fördjupas och växer sig större i och med att det nu känns mer verkligt. Något händer som gör att historien tar en vändning. Som min oro över fosterrörelserna. Och nu till sist väntar klimaxet. Den stora finalen, med det slutliga avgörandet. Det som byggts upp genom akterna. Förlossningen är runt hörnet.

Så hur känns det nu när vecka 29 börjar? Magen är nu tillräckligt stor för att gravidstrumpbyxor inte ska hasa ner. Så många gånger som jag gått med så mycket häng och diskret fått försöka dra upp dem. Att jag inte bara använde vanliga när jag märkte att det inte funkade. Jag sover sämre av allt vändande i sängen, jag vaknar såklart hela tiden eftersom magen är i vägen. Blir en del stånkande. Jag är konstant kissnödig och törstig. Inte en så rolig kombo, men vad ska man göra. Det är vatten och Ramlösa citron som gäller. Har aldrig tyckt vatten varit så gott som nu. I tisdags vaccinerade jag mig inför den årliga influensan. Jag som är spruträdd och aldrig annars vaccinerar mig såg det såklart som självklart.

Det har gått så fort. Jag har inte ens hunnit skriva om allt jag tänkt. Till helgen blir det ett inlägg om alla ”första gången” under graviditeten. Jag har heller inte läst någon graviditetsbok. När ska jag hinna lära mig allt?

Hoppas ni är pepp på att det snart är helg!