Sen i lördags har vi numera en tremånadersbebis här hemma. Jag satt och kollade på bilder häromdagen och slogs av hur mycket han faktiskt har vuxit. Jag pratade med en vän igår och sa att han är mer barn-bebis nu än bara bebis. Med det menar jag att det är mer interaktivitet och liv än när han låg mellan mig och Magnus i soffan och bara tittade eller sov. Eller skrek. Nu är han pigg, nyfiken och ska vara med överallt. Och får han inte knappa på datorns tangentbord blir det gnäll.. att vi uppfostrar nästa generations ”digibarn”, digitaliserade barn, står helt klart.
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag i mars längtade till den här tiden när han skulle vara lite större. Då var jag så trött och käkade i princip bara godis för att få energi. Nu går jag gladeligen upp 05.30 om Harry vaknar tidigt. Det är tur att Nyhetsmorgon finns, mitt nya favoritprogram. Det är verkligen som ett sällskap om morgnarna till frukosten.
Att han sover hela nätter gör mycket för humöret såklart, jämfört med när vi behövde väcka honom var tredje timme så att han fick i sig tillräckligt med mat. Jag minns när jag slutade ställa klockan för att han ändå vaknade av sig själv, och jag en tidig morgon vaknar med ett ryck och hinner tänka många tankar, men inser fort att han sovit hela natten. Då var han fem veckor och det har fortsatt sen dess. Jag njuter av varje natt och försöker att inte ta det för givet.
Jag är ju väldigt partisk, men hur söt kan man vara? Och då är det inte Magnus jag menar. ♥
