Det är dags för den årliga visiten upp till Gävle där hälften av min släkt bor, eller kanske lite mer för varje år brukar det alltid ploppa upp någon ny sysslings pyssling som en i den närmare släkten pekar ut och som man då säger ”aha, OK” om och så är det inte mer med det utan man går in på Konsum (OBS! Inte Coop) och köper sin Bollnäsfil. Sen dyker människan upp lite då och då här och där under tiden man är där som man (sällan) hejar på.
Men det är mitt lilla sommarparadis, 3,4 mil norr om Gävle, där man knappt ser någon människa om dagarna men man vet att de finns där bakom gardinerna. Jag hänger oftast i trädgården och njuter av solen medan grannen drar igång gräsklipparen och ibland sågen. Ah, dessa sommarljud. Som jag ska njuta i några dagar.
