Så var det dags att lägga ännu ett år till handlingarna och det har blivit tid för mina traditionella nyårsönskningar. Det var för ett antal år sen jag införde nyårsönskningar istället för att lova en massa saker jag ändå inte håller. Det där med prestation och måsten är inget för mig. Då blir det bara pannkaka. Istället önskar jag och ser vad som kommer naturligt. Utan press.
Vi börjar först med att blicka tillbaka på vad jag hade på listan inför det här året:
♥ Milen! Nu jäklar ska det springas
♥ Få bort sockerberoendet och äta bättre i allmänt
♥ Satsa mer på bloggen/skrivandet
♥ Fokusera på hemmet, verkställa våra planer
♥ Att familjen får må bra
♥ Få resa och upptäcka mer
♥ Läsa fler böcker, framför allt de som redan ligger på hög hemma
♥ Uppdatera klädstilen
♥ Stressa mindre i alla situationer, oavsett om det gäller jobbet eller så enkelt som till pendeln. Ingen dör om något inte hinns med, och det går fler tåg.
♥ Utveckling, antingen genom en kurs eller självlärande.
Och vad hände inte?
Jag kan ju säga att det inte blev någon mil. Det hanns liksom inte med innan jag plötsligt fick en inneboende. Det blev heller ingen specifik utveckling utöver det vanliga som följer med jobb och erfarenheter. Sockerberoendet kommer alltid finnas där men jag har försökt hålla mig i schack – trots graviditet vilket ändå resulterat i rätt så mycket sött. Vad gäller klädstil kom jag ingenstans med det. Jag har rensat i garderoberna men inte ändrat något egentligen. Förutom det senaste halvåret när mammakläderna gjorde entré men där har stilen inte direkt ändrats. Får väl bli en riktig fashion mama under 2018 istället, haha.
Och vad hände?
Det har blivit mer skrivande i bloggen och mycket mer öppet, i alla fall under de senaste månaderna. Nästa steg är att fundera mer på vad jag vill med bloggen. Att skriva om introversion som inriktning fick ta ett steg tillbaka för att jag inte orkat. Fler böcker har jag läst, men absolut inte nått mitt mål, vilket jag skrev om i årsresumén. Något jag är glad över är att jag definitivt stressat mindre. Har jag inte hunnit till en pendel utan att gå lite fortare, ja då har jag väntat till nästa. 5 minuter är ingenting. Samma sak på jobbet. En sak i taget. Familjen har vad jag vet mått bra. En del resande blev det med nya upplevelser.
Hur ser 2018 ut nu då?
I min bullet journal har jag hittills bara skrivit ner två saker:
♥ att allt ska gå bra med Rex
♥ att jag blir bra som mamma
Mycket under nästa år kommer av naturliga skäl fokusera kring föräldraskapet. Tror inte någon av oss vet vad vi egentligen har framför oss annat än att ett barn kommer. Och med det kommer en tom bok utan instruktioner.
Jag har inte tänkt så mycket gällande mig själv. Men om jag ska tänka på något annat blir det detta:
♥ hålla igång fysiskt för att orka. Träna för att må bra helt enkelt, som under graviditeten.
♥ tro på mig själv, både som förälder och partner. Våga göra misstag utan att jag ska tänka att jag är dålig.
Vad gäller affärerna (höhö) får det bli detta:
♥ fortsätta jobba på bloggen. Som jag skrev ovan, komma igång ordentligt med att skriva om introversion. Skriva överhuvudtaget, det är ju det här jag gillar.
Och såklart…
♥ Klara förlossningen. Största utmaningen 2018. Men har alla andra före mig klarat det, så kan väl jag också.
Hur ser ert kommande 2018 ut? Hr ni löften, önskningar eller sätter upp mål?
/ / / /
My wishes for 2018, instead of resolutions that always feel like they must happen making them more of a burden. Mostly thinking about parenthood and all that comes with it. I’m hoping for all to go well with the baby and that I’ll be a good parent. Also hoping to stay active to keep the mind and body ready for this new adventure that we’re embarking on.