För en vecka sen tog vi vår nyinköpta bil (Volvo v70, så fin!) och styrde huven mot Norrköping och Bråvalla. Det var dags för festival!
Vi kom dit i torsdags, checkade in på ett rätt anonymt hotell i stan som inte såg mycket ut för världen, och tog sen spårvagnen till festivalområdet. Min första riktiga festival! Om man inte räknar Popaganda och diverse andra minifestivaler. Förutom att Bråvalla är 511 gånger större så kändes det ändå rätt lika. Maten, folket, musiken och bajamajorna. Vi var där för Rammstein, jag är inte världens största fan men deras liveshow är fantastisk. Sen fick jag äntligen se The 1975 live. Och det blev.. sådär. Inte så jätteroliga live men jag stod ut för att få höra Sex live. Ahhh.
Tanken med den här helgen från början var att åka hem på fredagen, men strax innan vi åkte ändrade vi resplanen till att ta oss söderut och efter några stopp hamna i Lidköping där jag har en kompis som bor. Det blev lättare än att åka hem på fredagen och sen åka igen på lördagen som vi också hade tänkt.
Vi stannade till i Söderköping för att äta bästa glassen, på Smultronstället såklart. Söderköping är en jättefin pittoresk liten stad med små hus i vacker natur. Ett besök väl värt!
Jag älskar vatten genom städer. Så mysigt.
Nästa stopp blev Linköping där vi besökte deras flygvapenmuseum, något särskilt för M! Vi åkte sen raskt vidare till Gränna för att jag ville köpa polkagrisar när vi ändå var i den delen av Sverige. Trodde Gränna skulle kännas lite större än det var, men gulligt var det!
Har ni någon gång varit i Trollhättan? Inte jag heller förrän i fredags. Trollhättan är en stad jag aldrig trodde jag skulle sätta min fot i men nu har jag varit där och till och med spenderat natten. Vad gör man där? Går deras Walk of Fame med diverse svenska kändisar och Nicole Kidman som någon gång i tiden spelat in film i stan. Man tar även sin Volvo och besöker deras museum om SAAB, stadens stolthet.
Vidare mot vårt slutgiltiga mål – Lidköping! Via vägar kantade med ett vackert landskap (älska Sverige) och massa kossor fick jag äntligen krama min L.
Vi kom till Lidköping vid tre och förväntade oss lite lördagsvimmel. Vi möttes av en ödestad. När klockan slår tre stänger alltså allt och folket försvinner, förutom några enstaka som håller till vid ett par matställen, som den grekiska restaurangen som inhämtat sin interiör från lite olika håll här i världen förutom just Grekland. Men sen mot kvällen när vi gick ut och åt hade delar av stan också hittat ut. I övrigt en fin stad från det lilla jag såg. Hade vädret varit mer sommar under dagen istället för regn hade det nog varit ännu härligare, men det inte var helt fel att promenera tillbaka till hotellet när kvällen blivit ljummen och vattnet låg blankt.
Vi kom hem i söndags och det kändes som om vi hade varit borta längre. Tänk vad lite miniweekends borta gör susen! Och jag har fått se delar av Sverige jag inte tidigare sett och som är så vackert. Det är så kul att åka bil och susa fram på vägarna. Mer bilsemester åt folket (förlåt, miljön).