Jag kom till 30 och så bara försvann jag! Eller? jag kanske la mig ner och lät jorden sluka mig för att jag nu peakat och det är down hill from here. Nu är jag trots allt 30. Herrejisses.
Nejrå. Det känns faktiskt inte så annorlunda såhär nästan en vecka efter. Kanske för att jag inte känner mig som 30, ser ut som 30 eller beter mig som 30. Hur man än nu ”ska” vara som 30. Hrrm.
Jag passade på att beta av både optikern och tandläkaren under min första vecka som 30-åring. Min syn är lite sämre men mina tänder mår perfekt, så jag kommer i alla fall kunna fortsätta äta fast mat ett tag till…
Slut på skämt om 30 såhär på ålderns höst..
Födelsedagen var bra, eftersom jag blev firad dagen innan hände inte så mycket. M gick upp snortidigt för att jobba och jag masade sen iväg till jobbet lagom kul som det alltid är på måndagar. På jobbet blev det tårta (bakad av mig) hurra från kollegorna och present i form av R2-D2 som äggklocka. Hurra!
Det är lördag, äntligen! och jag har inga planer, har suttit vid köksbordet ett par timmar nu och ätit frukost, spelat Disney-sånger och tittat ut på alla som inte kan parkera rätt (min nya morgonsyssla på helgerna, haha!). Jag älskar att ha utsikt!