Att något så litet kan göra så ont. Få mig att skälva av bara tanken medan jag blundar och försöker somna, tårar som inte kan stoppas. Men det är min kära fågel det handlar om. Som har varit med mig i tretton år. Så liten, så skör. Han fick ett fint liv, även om det ”bara” var en fågel. Men minsta lilla husdjur blir en del av dig, kärleken är ändå störst.
En helg som började bra med bröllop men slutade i begravning. Lycka och sorg. Två lika stora känslor om än olika. Jag föredrar såklart hellre lycka, men vet att sorg ibland behövs för att kunna uppskatta den. Jag är glad över att ha blivit lockad till leende igår då jag ändå är glad för den tid som vi fick. Jag är glad att jag inte var ensam.
Och nu börjar vardagen igen. En härlig tisdag med huvudvärk.