Det är lördagsmorgon. Jag sitter ensam i köket och väntar på att ägg ska koka färdigt till frukosten.
Vänta lite, ensam i köket? Vad är det som händer? Har Magnus och Harry sovit borta, är de och handlar, har jag kastat ut dem? Nej, inte alls.
Klockan är över 9, nu snart halv 10, och båda gossarna sover fortfarande(!). Detta är första gången det har hänt. Eller ja, att Harry sover ända till 9 i alla fall. Magnus kan ju sova hur länge som helst om han får.
Jag njuter därför av dessa få minuter jag har för mig själv. Om jag hinner äta min frukost eller inte, det är en annan historia.