I 79 dagar har jag varit mamma. Såhär på min första mors dag känns det mer som vår dag. För utan Harry hade det inte varit min dag. Jag hade inte varit mamma. Jag är så tacksam för att han kom till oss. Alla jobbiga kvällar och allt skrikande till trots. För vad gör det om 100 år när tiden går så snabbt och jag om några år kommer se tillbaka på den här tiden och bara minnas massa kärlek. Längta tillbaka. Harry växer så det knakar och jag måste kolla på bilder för att komma ihåg hur liten han faktiskt har varit.
Dagen till ära bjöd Magnus och jag hem våra mödrar på tårta. Världens bästa mormor och farmor. Lite senare gav jag mig ut på en runda i skogen. Lite av en mors dag present skulle man kunna säga. Det var nämligen första gången sen Harry kom som jag gav mig ut solo. Jag tänkte från början bara promenera men det blev intervaller under det mesta av rundturen. Så skönt! Jag har inte sprungit ett riktigt pass sen förra sommaren. Jag behövde ta ut mig. Och konditionen hade inte blivit så dålig som jag trott. Både hjärna och kropp mår nu mycket bra.
Nu sitter jag här i soffan med en sovande bebis på armen. I morgon börjar en ny vecka. Ett besök på BVC väntar bland annat och Harry ska få sitt 3-månaders vaccin. Det ska bli mycket spännande att se hur han reagerar på det.