Det är den 8 juni och dags att ta tag i Madeleines bloggutmaning för dagen. Det är en mycket intressant rubrik som helt beror på vem det är jag möter på gatan. Det krävs en del för att jag överhuvudtaget ska uppmärksamma den jag möter. Magnus undrar för det mesta hur jag kan missa den och den (oftast kändisar) när vi är ute. Jag är nog helt enkelt inne för mycket i mig själv eller vart jag ska för att lägga märke till alla andra jag går förbi. Är jag ensam med hörlurar i öronen märker jag definitivt sällan någon.
Är det däremot någon jag känner och vill heja på gör jag det såklart med öppna armar. Med pandemin som är kan jag däremot inte minnas när jag kramade någon spontant ute. Och det lär nog dröja ett tag till.
Är det bekanta eller folk jag inte riktigt känner brukar jag först snegla och se om personen lägger märke till mig och är på för ett hej. Jag tycker inte alls om att heja på folk och så känner de inte igen mig eller säger hej tillbaka. Då tittar jag hellre åt andra hållet och låtsas som om jag inte sett personen. Jag är strutsen som möter sanden. Och är du någon typ av försäljare försöker jag definitivt ignorera dig, särskilt om ett nej tack från mig bara innebär att du går efter mig och fortsätter prata vilket det ofta gör. Jag avskyr sånt.
Ibland märker jag heller inte personer för att jag tittar på vackra utsikter istället. <3
5 kommentarer
Det er stor forskjell om man møtte noen på gata tidligere enn om man møter noen nå.
Eftersom jag alltid är enormt uppmärksam på var jag går – älskar att titta på växtlighet och det är vad som finns att se här – så studerar jag absolut den jag skulle råka möta. Men igår t.ex. när vi var till Visby där det är massor av folk (ja, kanske inte massor men en del iaf) och är bra på att känna igen folk, så ser jag genast om det är en ”kändis” jag möter. Händer inte ofta precis….. :-)
Och jag skulle ALDRIG ha hörlurar på mig utomhus. Ett jäkla ofog tycker jag – SORRY! :-(
KRAM/Susie
Jag uppmärksammar människor, men däremot låtsas jag ofta som jag inte ser. Jag har så svårt för kallprat med människor. Inte nära eller om någon som jag aldrig träffat kommer fram. Men annars, gamla kollegor och sådant. Det blir alltid lite stelt för mig.
Kul att du bloggar oftare nu:-)
Du är en kopia på min man. Han kan till och med titta på en person utan att se människan. Jag däremot ler alltid och säger ”hej”. Rätt logiskt egentligen, då jag aldrig har musik i öronen;-)
Jag gillar att säga hej och gärna ge ett leende också, man blir så glad av ett leende!
Men visst försäljare ignorerar jag gärna!
Ha det gott!